Det är bara att erkänna...

Jag tror inte på bloggande. Det är bara att erkänna. Jag orkar inte skriva, kan inte formulera mig (åtminstone inte i den formen) och jag blir bara trött vid tanken på alla självupptagna bloggare som är fullt upptagna med att hålla koll på varandra och ägna sig åt inbördes pajkastning. Inte helt olikt de politiker-wannabees som förpestade tillvaron under min gymnasietid. Vill de något? Har de något att säga? Något att tillföra? Nja,en och annan. Men annars är väl bloggande till för bloggaren själv. Och jag tror att jag behöver någon annan egostimulans. Det här funkar inte...

Shulman också...

I tidningen Dagen läser jag att Alex Schulman är djupt troende. Jag är inte så säker på att det är bra PR för kristendomen, åtminstone inte i mina ögon. Eller så handlar det bara om att kristendomen blivit en kändisreligion. Vad skulle Jesus sagt om det...?

Kristi sista frestelse

Satt på T-banan igår och funderade på filmer. Plus en bibeltext att hålla andakt över på jobbet idag. För enkelhets skull valde jag kommande söndags text. Och det sammanföll med filmen jag hade i tankarna: Scorseses 'Kristi sista frestelse'. Jag gillar den. Skrev till Dagen (tidningen) när en ledarskribent för några år sedan ondgjorde sig över den. Han erkände iallafall att det kunde ligga något i mina tankar om filmen. Plus att det kröp fram att ham onte ens hade sett filmen. Ridå...